R.I.P

Jag skulle offra min högra arm för att det här bara skulle vara en mardröm. Men det är ingen jävla mardröm och det gör ont. Så fruktansvärt jävla ont.
Precis som jag sa innan du tog ditt sista andetag... Jag älskar dig.
Here comes the rain again.
They hold us down like anchors, they drown us out at sea.
I look up to the sky, there may be nothing there to see.
But if I don't believe in him, why would he believe in me?
-
To write love on her arms

Han såg de färska skärsåren. Hon hade gjort det igen fastän hon hade lovat sig själv att inte göra det. "Du behöver hjälp". Hon kunde inte ens titta på honom.
"Varför hjälper du inte mig då?"
Nobody wrote love on her arms.
11/11/11 - To write love on her arms day.
Tveka aldrig; HTTP://TWLOHA.COM. Rescue is possible.
Glömmer bort att andas.
Min vanliga fucking jävla tur. Fan.
i was so full of you

18.08.2011 - 19.08.2011 - 26.08.2011 - 17.09.2011 - 30.10.2011 - 19.11.2011
verklighetsflykt
Our legs begin to break, we've walked this path for far too long. My lungs, they start to ache, but still we carry on.
Som den gången du sa att du alltid skulle finnas där.
Som den gången du började tvinga mig göra grejer.

This guilt could fill a fucking sea. Pulling teeth, wolves at my door. Now falling and failing, is all I know.
They hold us down like anchors, they drown us out at sea.
I look up to the sky, there may be nothing there to see.
But if I don't believe in him, why would he believe in me?
10 years.






If I had it my way, I'd slit your throat with the knife that you left in my back.
-
I'd travel around the world just to have you closer.
The higher you build the walls around your heart, the harder you fall for the one who tears them down.
-

i'm nothing, without you i can't breathe.

I have to stop myself.

The worst part is, before it gets any better, we're headed for a cliff. And in the free fall I will realize I'm better off when I hit the bottom.
Put a gun to my head and paint the walls with my brain.

jag kan inte ens gå utan din luft i mina lungor.
Det är väl antagligen nu man ska släppa taget på riktigt. Sluta hoppas på att saker kan ändra sig och inse att det inte kommer bli så som jag vill ha det. Det jobbiga är att både du och jag vet att jag kommer springandes tillbaka till dig när du ber mig. Jag måste släppa taget, måste radera dig så gott som det går, men jag behöver dig för mycket. Jag är helt vilsen utan dig, men jag mår inte bra över det som du gör. Du krossar mig helt totalt, får mig sittandes i timmar med tårar rinnandes nedför mina kinder. Jag älskar dig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Men du förstår inte, du ser inte hur mycket du är för mig. Hur mycket jag behöver dig. Du ser mig bara som "den där" du kan göra vad du vill mot, men alltid kommer kunna lita på. Det här är inte bra för mig. Men jag kan inte släppa taget, även fast jag borde. Även fast jag vill.
Vad fan vore jag utan dina andetag?
Ändrade planer, jag är hemma igen.
S/C/A/R/S
Jag orkar inte springa iväg från allting inatt. Inatt låter jag dem komma ikapp. Inatt låter jag dem vinna över mig. Inatt är jag svag.
ett år ♥

Och vad har jag lyckats med sen dess?