Breathless | Not the american average | The final episode

Efter att jag köpt sallad från ICA och såndant så åkte vi till tågstationen. Vi hade ganska gott om tid på oss, så Corinne handlade på pressbyrån & vi gick för att värma oss och sådant. Sen satte vi oss och väntade på tåget ett par minuter. Väl på tåget så pratade vi och lyssnade på musik. En rolig och ganska mysig tågresa, trots att åka tåg inte är det bästa som finns i världen.
Väl framme på Stockholm Central gick vi till tunnelbanan och åkte till Gullmarsplan och gick igen om parken där som vanlig. Framme i kön fick vi nummer 22 & 23 som är lite halvdåligt. Men det spelade ju ändå ingen roll i slutändan. Vi satt i kön i någon timme innan vi gick till ICA för att Corinne skulle handla mat. Vi åt lite och gick då och då för att värma oss och gå på toaletten. Kollade lite på baksetmatchen som var där genom rutorna. Det blev bråk i kön pga. några respektlösa personer om inte kunde acceptera det faktum att det fanns kösystem, även fast de sjävla hade utnyttjat det. Hursomhelst, vi blev ganska bra kompisar med några av tjejerna som hjälpte oss att försvara de som höll i kösystemet. Det var otroligt segt att köa, men tillslut blev klockan 16.55, då jag skulle ringa Lisel. Hon släppte in mig och Corinne, och vi hälsade på Ulriks maneger, sen gick vi in och kollade på deras soundcheck. Det var bara jag och Corinne där, och de spelade ett par låtar. Det var som en privat spelning, eftersom jag knappats kan säga att det var några större fel. Föruom att Ulrik larvade sig och inte riktigt förstod vad bandet menade. Men det var kul och mysigt.
Sen släppte Lisel ut oss och alla i kön glodde som fan. Vi var lite halvtjuriga för att vi var tvugna att gå ut. Hur som helst så ringde hon efter ett par minuter igen och sa att vi fick gå in på meet&greet. Vi var kanske sju stycken där inte. Vi pratade med Ulrik, han signerade saker och vi tog bilder.
Vi behövde inte gå ut igen, och jag och Corinne var längst fram. Ulrik råkade så upp dörren på mig och lite annat trevligt. Vi blev insläppta och vi tog platser längst fram i mitten. Innan vi gick in så hörde vi hur de spelade Skrillex och annan grym musik. Men när de hade släppt in så tyckte de tydligen det var dags för Justin Bieber. Inte en låt, utan tre.
Hur som helst så var spelningen grym och Ulrik var superbäst och superfin som vanligt (klicka på låtnamnen för att komma till mina videos).
Moments ago | Heroes in defeat | Fake it | Boys don't cry | Life | Sticks and Stones

Orkar inte ladda upp fler blider.
Efter så var det signering, och vi fick stå i kö ett tag. Men han signerade i alla fall min biljett och sen så åkte vi hem. Sjukt grym kväll! Grattis i förskott världens bästa Corinne.

Väldigt sammandraget och odetaljerat inlägg då jag inte orkar skriva allting och mitt minne börjar svika lite.

Sånt här händer bara inte mig. Sån jävla tur har jag inte.

Efter friluftsdagen drog jag och Corinne hem till mig, och sen drog vi oss mot Stockholm. Resan gick ganska fort, och när vi hade kommit fram till Medborgarplatsen så stack vi in på Coop Nära och köpte en varsin macka innan vi satte oss utanför Debaser. Till våran förvåning var vi först där.
När vi satt där och åt så kom någon och sa hej till oss. Jag kollade på Corinne och svarade hej till personen bakom oss. Inte förens personen gått förbi så såg vi att det var Jimmie från Dead By April. Lyckat där.
Hur som helst så kom det två tjejer efter ett tag, Märta och Elsa, vi pratade lite med dem och vi kom ganska bra överens. Kön blev ganska så lång. Efter ett tag var det dags för insläppet. Vi var först in och kutade mot de andra dörrarna, innan jag och Märta gick för att hänga in våra saker i garderoben. Vakten som stod vid våran dörr hade druckit lite mycket. Men vi hörde Her Bright Skies soundcheck:a Heartbreaker. När han öppnade dörren sprang vi allt vad vi hade (eftersom de hade öppnat den vänstra dörren först, trots att vi hade köat längst), hamnade längst fram i mitten ändå, så det spelade ingen roll. Men lite panik hann man få. Av någon anledning fick vi inte ha blixt när vi tog kort. Så jag sket i att ta kort och filmade och röjde istället. Her Bright Skies började spela efter ett tag. Och de ägde! Bäst på scenen den kvällen. Fint att jag fick ögonkontakt med Jaybee flera gånger, samt att han pekade mikrofonen mot mig, eftersom han höll på att tappa rösten och jag var en av de få som kunde alla låtarna. (Tryck på låtnamnen för att komma till mina videos, INGEN ZOOM).

Sing it! | Heartbreaker
Roses
Efter deras spelning kom de ut på scenen för att plocka undan. Vi ropade lite på Jaybee och hans svar var "Kom till Merchan sen så snackar vi", inte helt fel.
Det andra förbandet kom upp, kommer inte ihåg vad de hette. Men jag tycker inte att de var speciellt bra. Så stod mest bara och diggade, bara för att. Efter ett tag kom Dead By April upp på scenen. De ägde. Sjukt bra live! Värt.
Efter deras spelning så drog vi till Merchan. Vi fick posters av HBS som de signerade åt oss. Haha, Petter gjorde War Paint med Märtas penna, och självklart var jag så snäll och berättade för honom att den var permanent, hans rektion var lite halvt fin. Sen drog vi till DBA's signering, så dem fick signera skivan vi fick i entrén. Efter det stack vi till HBS igen innan vi sa hejdå till Märta och Elsa, eftersom dem skulle sticka, och vi drog oss hem också. Sjukt värd kväll. Hade väldigt ont dagen efter, och ett par blåmärken, men det var det absolut värt. Om du får chansen att se någon av HBS eller DBA live, ta den!

Pallrade mig upp från sängen klockan fem på morgonen. Fixade mig och allt sånt, och vid halv sju så hämtade vi upp Emilia hos henne och började resan mot Stockholm. Vi var framme i Kista vid klockan åtta, vi gick in i gallerian och såg att de höll på att ställa upp kvarallstaketen. Det var ganska många där redan, men vi ställde oss på andra raden, lite åt sidan. Mohombi kom och soundcheckade en sabbis. Det var någon sorts modevisning innan klockan blev elva och ingen mindre än Ana Gina kom ut på scenen och berättade lite om vad som skulle hända under dagen.
Ännu en timmas väntande innan fina Ulrik kom ut på scenen. Han var helt underbar, som vanligt. Jag vågar nog nästan säga att det här var den bästa Ulrik-spelningen jag har varit på. Trots att han var förkyld så ägde han scenen och var otroligt rolig, för att inte snacka om hur otroligt snygg han var!

Jag lyckades komma längst fram, och fick fram Emilia efter ett tag också. Lite väntande med olika modevisningar där fina Andreas Wijk gick. Lite mer väntan innan John och Edward ställde sig uppe vid glasfönstrerna och skapade mer eller mindre kaos nedanför. Efter ett tag kom de ut på scenen.
Efter deras spelning så skulle vi egentligen till deras signering. Men kön var så sjukt lång, så vi sket i det och drog ner mot tunnelbanan efter att vi hade köpt någon form av mat istället. Tjejen vi skulle åka med hade glömt bort oss, men nere vid stationen träffade vi några andra som skulle till Fryshuset som kunde hjälpa oss dit. Det slutade med att vi hade sjukt kul tillsammans med dem, och vi köade tillsammans och allt sånt.
Timmarna gick och det var dags för instäppet. Jag har aldrig varit med om ett så kaosartat insläpp. Jag fick verkligen panik och visste varken upp eller ner. Trappor som man skulle ner för, trodde jag skulle trilla ner och allt sådant. Och inte nog med det, efter att man väl hade kommit in till Fryshuset skulle man upp för massor trappor för att komma in till själv scenen och allting sånt. Det stod vakter och sa att man inte fick springa, men vid sådan kaos och den paniken kan man inte göra någonting annat än att ignorera dem.
Vi kom ganska bra till i alla fall, tredje raden. Efter ett tag in på konserten så hade jag lyckats kriga mig längst fram.
(Jag fick många bra bilder både i Kista och Fryshuset, men väljer att inte posta dem. Några av videosarna får ni se i alla fall. Klicka på låtnamnen för att gå till mina videos).
All the small things (Blink-182). | Lipstick. | Under pressure (Ice Ice baby). |

Techno girl. | Firework (Katy Perry). |
(Har fler videos på datorn, men vill behålla dem för mig själv.)
Mormor och morfar kom och hämtade oss dagen efter, och vi sov där innan vi stack till tåget dagen efter. Har väl inte så mycket mer att berätta, förutom att det var helt underbart.

Jag låter bilder och videos tala för sig själva. För det här var, helt ärligt, för fint för ord.

Skulle egentligen ha jobbat, men vaknade med feber så stannade hemma så jag kunde vila. Fick betalt ändå, så det var knappast någon förlust. Vi hämtade Feffe och allt det där, innan vi åkte till Linköping och kom bara en halvtimme innan det började. Vi lyckades komma längst fram och stod där i spöregnet. Ramsells spelade som vanligt, och det kände ganska roligt att tjejen som sjunger log och pekade på mig och Feffe, eftersom hon kände igen oss (och jag kan ju passa på att säga att hon inte var den enda som gjorde det under kvällen).
Efter ett tag så var det dags för Ulrik.

(Det var ju inte bara Ulrik som var där och spelade, men vi åkte för att se Ulrik, så ja)
Jag slutade jobba vid tre, så jag och mamma åkte och hämtade Feffe innan vi åkte hem till mig för att fixa oss, äta och sånt. Sen dunkade vi musik i bilen till Norrköping, kom dit typ 50 minuter innan det började. Jag och Feffe krigade in oss på andra raden, och mer eller mindre slogs om första raden hela tiden. Fan vad jag hatar personer som står långt fram och ska whina om att folk trängs/puttas osv. De sa till vakterna att vi hade slagit, sparkat och knuffat dem (vilket vi inte hade gjort) och vakten bara skrattade åt dem. Här med så tar han över platsen från vakten på MCR till min nya favoritvakt. Det stog några sjukt roliga killar bakom oss, så de gjorde oss lite glada i alla fall.

Jaja, efter ett tag så började det och finaste Ulrik var först ut (efter förbandet Ramsells, men de räknas väl inte direkt). Om du är smart så sänker du volymen.


Efter ett par sjukt grymma låtar av Ulrik kom fler artister. Vi såg Ulrik bakom scenen flera gånger under flera olika artister. Tyckte bara det var September som var värd egentligen. Sjukt drag var det i alla fall när hon körde, hon var också sist ut.

Gick upp vid halv nio och började fixa mig och lite sånt innan Corinne kom hem till mig. Vi fixade det sista innan vi åkte iväg. Resan dit gick ganska snabbt, då vi dunkade musik hela vägen. Vi stannade i Marieberg, åt och lite sånt innan vi åkte vidare till festivalområdet. När vi väl var där fixade vi våra armband, parkerade och sånt innan vi gick den långa vägen till festivalområdet.

Efter att HBS hade spelat gick vi för att träffa Alis innan vi gick till stora scenen. På väg till stora scenen gick vi förbi Her Bright Skies scen. Vi såg Jaybee stå backstage och fick lite damp. Sofia sa "hej", Jaybee svarade "hej" innan han gick iväg, då sa Sofia "fan" ashögt. Vi såg i alla fall att han gick ut på scenen, så vi gick dit igen, och då fick vi autografer och en varsin kram (tänkte inte på att fråga om bild, tänkte nog inte ens över huvud taget). 

Efter det gick vi till stora scenen (som var överdrivet hög f.ö) där det redan satt ganska många. Vi såg Natioal Teatern innan vi väntade på Paramore igen. (Skriver ett eget inlägg om Paramores spelning).

Sofia gick bak till hennes mamma efter Paramore, men jag och Corinne stod kvar. Vi såg Ke$ha, som faktistk var förvånadsvärt bra. Är inte något större fan av henne, men ändå häftigt att ha sett henne. (Tryck på låtnamnen för att komma till mina videos)

Blow | Blah Blah Blah | Cannibal

Såg Her Bright Skies, de ägde. Tog i Jaybee när han hoppade ner till publiken. Såg honom efter och fick autograf och en kram också. 
Stod front row på Paramore, det var helt sinnessjukt. Hade ögonkontakt med Hayley flera gånger och kände mitt hjärta hoppa över några slag när hon pekade på mig.

Jag och Corinne pallrade oss upp klockan fem på morgonen (trots att jag bara sovit i två timmar), och fixade oss. Mamma skjutsade in oss till stan, sen väntade vi på bussen. Själva bussresan var tråkig till en början, men efter ett tag så gick några sjukt roliga tjejer och killar på. Det var rätt underhållande att höra de prata, och de pratade lite med oss också. Vi fick en 45-minuters paus, då gick jag och Corinne in på statoil och lite sånt.

 

Bussen gick sönder efter ett tag, så vi fick vända en bit, och så fick vi vänta i en halvtimme medans de lagade bussen. Det gjorde väl inte oss så mycket, men vi kom en timma sent fram.

När vi väl kom dit bytte vi våra biljetter till armband och kollade igenom området där de sålde saker, innan vi ringde Zabina. Vi gick iväg och träffade henne och hennes kompisar. Vi pratade lite och gick runt, sen stack jag och Corinne och köpte All Time Low-tröjor. Vi sprang och bytte om, sen gick vi runt lite innan vi satte oss utan för Close-up scenen med Zabina och hennes kompisar. Vi pratade lite innan Carrå sa till Zabina att hon och Pewz hade kommit. Vi gick ner till entrén och träffade dem lite, sen stack jag och Corinne och köpte pepsi för 30 jäva spänn, sen satte vi oss innanför Close-up tältet.

Inte så långt efter det satte vi oss vid stängslet vid scenen, när Sum 41 spelade passade jag på att springa iväg att köpa någon form av mat, och kollade lite på dem när jag ändå gick förbi. Maten var svindyr, och han som sålde den skulle såklart flirta med mig och göra ett hjärta på den (kommer inte ihåg vad det var vi åt). Vi kollade på Millencollin, Bad Brains (då såg vi Rian bakom scenen!!!), något band jag inte kommer ihåg namnet på, och The Exploited (såg Rian då också!!). Vi stod sammanlagt i nio timmar och väntade på All Time Low vid scenen, det var helt hemskt, om jag får säga det själv. Dåliga band, varmt som fan, sjukt många moshpits, slag i huvudet, tryck och all sådan skit. Mellan varje band stack folk i alla fall, och det blev lite svalare och man kunde sätta sig ner. Det var i alla fall rätt mysigt, då de flesta som stod längst fram var All Time Low fans. Vi pratade med många, och det fick tiden att gå så sjukt mycket fortare. De nio timmarna gick rätt fort, och helt plötsigt gjorde de om scenen för All Time Low.

 

 

Skriver om sjävla spelningen i ett annat inlägg.

Mitt liv är fullbordat.

"Don't stop running" - Gerard Way.

Vi åkte hemifrån runt två, hämtade upp Ottilia och åkte mot Stockholm. Illa nog fastnade vi i en bilkö och kom inte fram förens vid fem. Kön var sjukt lång och ångesten växte i mig och rädslan av att inte kunna se någonting var stor. Kallt var det också. Ottilia sprang iväg till Donken och köpte lite mat till oss, vi åt och sen sprang jag på toa, när jag kom tillbaka sprang Ottilia också på toa. Köandet gick fort och insläppet började. Vi slängde Colan vi inte lyckats dricka mycket av alls och Ottilias filt blev också slängd. Ännu mer panik väntade mig när de inte kunde läsa av min biljett. Jag fick total panik och trodde verkligen jag inte skulle komma in. Det löste sig genom att hon drog av kanten av biljetten istället (tack gode gud). När vi kommit in i våran sektion satte vi oss på sidan, för att försöka ta sig in från mitten är helt värdelöst när man kommer in så pass sent som vi nu gjorde.
Efter cirka en timme kom förbandet, LostAlone upp på scenen. De var sjukt bra, och jävligt härliga mot publiken. Då hade vi kassa platser, men vi var i alla fall på andra-tredje raden!

(Ser ingen anledning till att sätta © på bilderna på förbandet, hoppas ni förstår att de är mina ändå och har respekt nog att inte ta dem).
Vi fick bättre och bättre platser och efter ett tag stod jag längst fram, fast på sidan. Vi kom närmare och närmare mitten hela tiden och jag såg så sjukt bra. Mycket bättre än vad jag förväntat mig eftersom vi kom så sent. Ibörjan hade de ett kösystem, upp till nummer 300, och jag minns att nummer 17 & 24 stod bakom mig. Lite skills har man nog ändå.
Lite mer väntan nu och MCR kom ut på scenen tillslut. Filmerna är mycket bättre än bilderna, men med en kass kamera blir det kassa bilder. Fast videosarna är förvånansvärt bra.
Första låten var såklart Na Na Na:
Filmade faktiskt en hel del (för att vara jag), vilket jag är otroligt glad över nu. (Klicka på låtnamnet för att komma till mina videos)
Thank you for the venom
The only hope for me is you
House of wolves

Bulletproof heart
Kommer inte ihåg så mycket av själva konserten, förutom att den var grym. Och den finaste stunden på hela konserten var under Planetary när Gerard kollade mig i ögonen.

Random utvalda bilder.

Sitter och försöker mata in i huvudet att det är lite mer än en månad kvar tills MCR kommer till Sverige. My Chemical Romance var mitt favoritband i fyran och ända upp till sjuan. Sen kom Tokio Hotel och skuffade ner dem en placering. Trots det är det lite svårt att greppa taget om att jag faktiskt kommer befinna mig så nära dem. Kommer avguda varje sekund inne i Hovet den artonde mars tvåtusenelva. För MCR har nästan alltid varit ett av mina absoluta favoritband. Hur många gånger jag tidigare har fantiserat om att få se dem live, så går det ändå inte att greppa taget om det nu. För jag vet exakt hur det kommer kännas där inne. Det kommer bara vara ren lycka.
Jag längtar.

Jag var insnöad halva dagen. Vid lunch kom dom och plogade, och då åkte vi till Thessans skola, fixade biljetterna, och åkte till min skola. Väl framme satte jag och Julia oss i matsalen och åt, sen var det dags för engelska. Vi pratade betyg och kollade på film. Efter det var det matte, sen slut. Efter skolan gick jag och Julia hem till henne, och satte oss vid datorn, åt och fixade oss. Vi gick ner till busshållsplatsen lagom till hel bussen. När vi kommer dit kommer Julia på att vi glömt biljetterna hemma hos henne. Julia gick snabbt, jag gick sakta. Hon vi möttes halvvägs igen, satte oss vid bussen och tog halv i bussen istället. Vi går av vid lassarettsbacken och går till Slakthuset, då var det typ 20 minuter kvar till utsläppet. Olivia, Amanda, Linn & Hannah kom. Vi väntade och blev insläppta, vi var dom första som kom in. Vi ställde oss en bit ifrån stängslet och scenen, gick runt lite och ställde oss där igen. Folk började ställa sig, så då gjorde vi det också. Vi stod i mitten och efter ett tag kommer den svenska björnstammen ut på scenen. Dom var mer eller mindre..galna om man säger så. Fast jävlar vilket drag dom hade, hela publiken hoppade och sjöng (skrek) med i låtarna (rättelse - den meningen/meningarna man kunde).

Vi kom längre och längre ifrån mitten medans dom spelade. Efter dom gick av scenen började folk pressa som tusan, dom visste ju att Daniel skulle komma snart. Vi lyckades skrika bort en tjej som går i sjuan på våran skola, efter många om och men fick vi bort henne för att hon "tagit våra platser". (Vem är så idiotisk att man flyttar på sig?), jaja, när det är konserter och en tjej man inte tycker om får man vara så elak. Vi stod i mitten igen och det tog ett tag innan Daniel kom. När han väl gjorde det var det helt galet! Fyfan vad kul det var, alla sjöng med och allt. Nuddade honom ganska många gånger, och jag och Amanda höll i hans hand och släppte inte, haha. Det var så sjukt varmt, trodde verkligen jag skulle svimma. Som tur kom dom med vattenflaskor efter ett tag. Efter några låtar gick han av scenen, alla bara "MEN VADFAN? GUBBEN I LÅDAN!?", efter kanske en halv minut kommer han ut och säger "Jag glömde visst en låt", sen körde han Gubben i lådan. Fan vad grym den låten var! Filmade (kommer upp, trots kass mobil-kvalité och underbart fin sångröst), alla sjöng med, och det var så jävla grymt. Han var grym!
(Slumpmässigt utvalda bilder, orkar inte ladda upp alla).
SÄNK VOLYMEN (OM DU HAR HÖG) INNAN DU KOLLAR!

Efter att han gått av scenen pratar vi lite, sen ser vi att han går ut. Jag och Hannah går efter, och får ta en varsin bild med honom. Fan vad rolig han var. Först tar Hannah en bild. Så ser han henne mobil. "Vad är det där?" frågade han, Hannah svarar att det är en mobil, han frågar om han får se, vilket han fick. Sen säger han "fan vad soft", skön snubbe. Jag var tvungen att vänta. Hannah sa "Alltså ta nu, annars går vi", jag sa "Nejmen, nu ska hon ta, då kan jag det också", det hörde han, kollade upp på mig och flinade. Fan vad pinsamt det var alltså. Fick iallafall min bild och hade en underbar kväll.  Tro mig, censuren på den här bilden är otroligt nödvändig!
Efter allting gick vi ut, min mamma kom, Julia fick skjuts hem och jag hämtade mina saker. Sen åkte vi hem och jag somnade direkt när huvudet nuddade kudden. Men jävlar så kul jag hade! En kväll jag sent kommer glömma.