Jag och Corinne pallrade oss upp klockan fem på morgonen (trots att jag bara sovit i två timmar), och fixade oss. Mamma skjutsade in oss till stan, sen väntade vi på bussen. Själva bussresan var tråkig till en början, men efter ett tag så gick några sjukt roliga tjejer och killar på. Det var rätt underhållande att höra de prata, och de pratade lite med oss också. Vi fick en 45-minuters paus, då gick jag och Corinne in på statoil och lite sånt.

Bussen gick sönder efter ett tag, så vi fick vända en bit, och så fick vi vänta i en halvtimme medans de lagade bussen. Det gjorde väl inte oss så mycket, men vi kom en timma sent fram.

När vi väl kom dit bytte vi våra biljetter till armband och kollade igenom området där de sålde saker, innan vi ringde Zabina. Vi gick iväg och träffade henne och hennes kompisar. Vi pratade lite och gick runt, sen stack jag och Corinne och köpte All Time Low-tröjor. Vi sprang och bytte om, sen gick vi runt lite innan vi satte oss utan för Close-up scenen med Zabina och hennes kompisar. Vi pratade lite innan Carrå sa till Zabina att hon och Pewz hade kommit. Vi gick ner till entrén och träffade dem lite, sen stack jag och Corinne och köpte pepsi för 30 jäva spänn, sen satte vi oss innanför Close-up tältet.

Inte så långt efter det satte vi oss vid stängslet vid scenen, när Sum 41 spelade passade jag på att springa iväg att köpa någon form av mat, och kollade lite på dem när jag ändå gick förbi. Maten var svindyr, och han som sålde den skulle såklart flirta med mig och göra ett hjärta på den (kommer inte ihåg vad det var vi åt). Vi kollade på Millencollin, Bad Brains (då såg vi Rian bakom scenen!!!), något band jag inte kommer ihåg namnet på, och The Exploited (såg Rian då också!!). Vi stod sammanlagt i nio timmar och väntade på All Time Low vid scenen, det var helt hemskt, om jag får säga det själv. Dåliga band, varmt som fan, sjukt många moshpits, slag i huvudet, tryck och all sådan skit. Mellan varje band stack folk i alla fall, och det blev lite svalare och man kunde sätta sig ner. Det var i alla fall rätt mysigt, då de flesta som stod längst fram var All Time Low fans. Vi pratade med många, och det fick tiden att gå så sjukt mycket fortare. De nio timmarna gick rätt fort, och helt plötsigt gjorde de om scenen för All Time Low.

Skriver om sjävla spelningen i ett annat inlägg.