but i'm still in love with judas, baby
let's run into the pouring rain, to feel that we're alive again
Trots all ångest, alla tårar och alla gånger jag säger att jag ångrar mig, så vet jag att det alltid kommer vara ni som snurrar min jord.
true fact
be right back
Om någonting går fel under flygresorna älskar jag Tokio Hotel, mina vänner och min familj mest av allt på hela jorden.
My Chemical Romance @ Annexet - 18 mars 2011
"Don't stop running" - Gerard Way.
Vi åkte hemifrån runt två, hämtade upp Ottilia och åkte mot Stockholm. Illa nog fastnade vi i en bilkö och kom inte fram förens vid fem. Kön var sjukt lång och ångesten växte i mig och rädslan av att inte kunna se någonting var stor. Kallt var det också. Ottilia sprang iväg till Donken och köpte lite mat till oss, vi åt och sen sprang jag på toa, när jag kom tillbaka sprang Ottilia också på toa. Köandet gick fort och insläppet började. Vi slängde Colan vi inte lyckats dricka mycket av alls och Ottilias filt blev också slängd. Ännu mer panik väntade mig när de inte kunde läsa av min biljett. Jag fick total panik och trodde verkligen jag inte skulle komma in. Det löste sig genom att hon drog av kanten av biljetten istället (tack gode gud). När vi kommit in i våran sektion satte vi oss på sidan, för att försöka ta sig in från mitten är helt värdelöst när man kommer in så pass sent som vi nu gjorde.
Efter cirka en timme kom förbandet, LostAlone upp på scenen. De var sjukt bra, och jävligt härliga mot publiken. Då hade vi kassa platser, men vi var i alla fall på andra-tredje raden!
(Ser ingen anledning till att sätta © på bilderna på förbandet, hoppas ni förstår att de är mina ändå och har respekt nog att inte ta dem).
Vi fick bättre och bättre platser och efter ett tag stod jag längst fram, fast på sidan. Vi kom närmare och närmare mitten hela tiden och jag såg så sjukt bra. Mycket bättre än vad jag förväntat mig eftersom vi kom så sent. Ibörjan hade de ett kösystem, upp till nummer 300, och jag minns att nummer 17 & 24 stod bakom mig. Lite skills har man nog ändå.
Lite mer väntan nu och MCR kom ut på scenen tillslut. Filmerna är mycket bättre än bilderna, men med en kass kamera blir det kassa bilder. Fast videosarna är förvånansvärt bra.
Första låten var såklart Na Na Na:
Filmade faktiskt en hel del (för att vara jag), vilket jag är otroligt glad över nu. (Klicka på låtnamnet för att komma till mina videos)
Thank you for the venom
The only hope for me is you
House of wolves
Bulletproof heart
Kommer inte ihåg så mycket av själva konserten, förutom att den var grym. Och den finaste stunden på hela konserten var under Planetary när Gerard kollade mig i ögonen.
Random utvalda bilder.
Vi åkte hemifrån runt två, hämtade upp Ottilia och åkte mot Stockholm. Illa nog fastnade vi i en bilkö och kom inte fram förens vid fem. Kön var sjukt lång och ångesten växte i mig och rädslan av att inte kunna se någonting var stor. Kallt var det också. Ottilia sprang iväg till Donken och köpte lite mat till oss, vi åt och sen sprang jag på toa, när jag kom tillbaka sprang Ottilia också på toa. Köandet gick fort och insläppet började. Vi slängde Colan vi inte lyckats dricka mycket av alls och Ottilias filt blev också slängd. Ännu mer panik väntade mig när de inte kunde läsa av min biljett. Jag fick total panik och trodde verkligen jag inte skulle komma in. Det löste sig genom att hon drog av kanten av biljetten istället (tack gode gud). När vi kommit in i våran sektion satte vi oss på sidan, för att försöka ta sig in från mitten är helt värdelöst när man kommer in så pass sent som vi nu gjorde.
Efter cirka en timme kom förbandet, LostAlone upp på scenen. De var sjukt bra, och jävligt härliga mot publiken. Då hade vi kassa platser, men vi var i alla fall på andra-tredje raden!
(Ser ingen anledning till att sätta © på bilderna på förbandet, hoppas ni förstår att de är mina ändå och har respekt nog att inte ta dem).
Vi fick bättre och bättre platser och efter ett tag stod jag längst fram, fast på sidan. Vi kom närmare och närmare mitten hela tiden och jag såg så sjukt bra. Mycket bättre än vad jag förväntat mig eftersom vi kom så sent. Ibörjan hade de ett kösystem, upp till nummer 300, och jag minns att nummer 17 & 24 stod bakom mig. Lite skills har man nog ändå.
Lite mer väntan nu och MCR kom ut på scenen tillslut. Filmerna är mycket bättre än bilderna, men med en kass kamera blir det kassa bilder. Fast videosarna är förvånansvärt bra.
Första låten var såklart Na Na Na:
Filmade faktiskt en hel del (för att vara jag), vilket jag är otroligt glad över nu. (Klicka på låtnamnet för att komma till mina videos)
Thank you for the venom
The only hope for me is you
House of wolves
Bulletproof heart
Kommer inte ihåg så mycket av själva konserten, förutom att den var grym. Och den finaste stunden på hela konserten var under Planetary när Gerard kollade mig i ögonen.
Random utvalda bilder.
Oli Sykes
13 månader
Jag saknar er.
-
blessed with a curse
-
-
-
och den här gången vet jag att ingenting annat kan rädda mig.
