Borde egentligen sova nu med tanke på att jag ska upp tidigt imorgon, men icke. Kom hem för någon timme sen, var i Stigtomta och hade det trevligt med fint folk. Imorgon ska jag in till stan med min syster för att träffa pappa för första gången på månader. Ska även kolla när Leffler spelar fotbollscup om jag hinner.
Kan inte komma på en enda bra anledning till varför jag startade det här inlägget. Inspirationen ligger på minus tre och jag tycker, som sagt, att det är sjukt tråkigt att bara sitta och tjata om min vardag hela tiden. En blogg utan uppdatering eller en blogg som är tråkig och ointressant, det är frågan. Har lust att radera skiten men vet att jag kommer ångra mig så fort jag känner för att skriva av mig. Livet är bra tufft ibland alltså. #ilandsproblem. Godnatt på er.

x Färgade håret igår. Det skulle bli mellanbrunt men man kan misstro det för att vara svart. Det är väldigt mörkbrunt och det är inte fint på mig alls. Usch.

x Min förkylning har blivit värre och jag kan knappt andas utan att det gör ont.

x Efter Asking Alexandria så har jag inte ett skit inplanerat. Det blir första gången på över ett år som jag inte har någon konsert eller liknande inplanerat. Flera band jag vill se kommer till Sverige men jag har ingen aning om jag faktiskt kommer gå.

x Som ni kanske förstår så är allting skit just nu. Ångest.

Världens finaste bild? Ohja! Numera min bakgrundsbild till allting man kan ha en bakrundsbild på. Den får mig att sakna BMTH lite extra mycket.

Helgen har spenderats med Corinne och gitarren. Japp, ni läste rätt. Tre väldigt ömmande fingrar och x antal vredesutbrott senare så kan jag nästan spela Therapy på gitarren min. Skulle vilja lära mig det sista redan nu men mina fingrar hotar med att gå sönder och börja blöda igen, vilket inte låter särskilt lockande.
Annars händer det inte så mycket. Ger järnet i skolan, hänger med Corinne & isolerar mig med musik. Ingenting speciellt intressant händer och därav den tråkiga uppdateringen. Mår dessutom skit som pricken över i:et. Den som sa att tonåren är de bästa åren i ens liv kan gå och dränka sig. Största lögnen någonsin.

Är mitt uppe i gymnasiesökande (ÅNGEST!!) och har lite plugg och annat trevligt. Det är mörkt när jag åker på morgonen och det börjar redan mörkna när jag kommer hem. Känns ju gött. Eller inte. Skolbänkar och böcker är verkligen inte min grej. Känner för att ta ett sabbatsår men väljer att inte göra det. Skönare att bara få det gjort så snart som möjligt. Dessutom så vet jag att om jag tar ett år ledigt så kommer jag aldrig kunna komma in i skol-rutinerna igen. Dessutom skulle väl det vara det mest effektiva sättet att döda sitt sociala liv på. Hur lockande det än låter så skiter jag i det och hoppas på att jag får the time of my life under gymnasietiden istället.

Trötthet, ångest & stress känns ju trevligt. Lever på att det är 2 veckor kvar till Asking Alexandria. I helgen blir det troligtvis bio med mamma & syster och sover nog hos Corinne någonstans där också. Nu blir det plugg. Döda mig.

Har spenderat hela dagen till att städa mitt rum tillsammans med Corinne. Är helt slut nu, men det var välbehövligt så jag antar att det är värt det. Gårdagen var mys! Tjejkväll hos Ebba med en hel del roligheter och snack. Vi var ett gäng och jag kom mycket närmre flera av dem. Fina tjejer. Nu ska jag plugga lite och sen ska jag dejta kudden.

Hela veckan har varit skit, och det faktum att det är fredag den trettonde imorgon gör mig lite halvt paranoid. Är sjukt trött och irriterad hela tiden. Hur som helst, imorgon är det äntligen fredag. Efter veckan som varit så vill jag helst bara låsa in mig på rummet och aldrig komma ut. Kan inte riktigt göra det, men min fredag ska spenderas ensam i mitt rum. Behöver det så äckligt mycket just nu. På lördag fyller mamma år, så det blir att fira henne på dagen, och på eftermiddagen/kvällen blir det mys med finfina tjejer.

Min dag var verkligen skit, ingenting gick bra och offrade mina nycklar och iPod för att rädda mitt bankomatkort. Det ordnade väl sig lite halvdant i slutändan och förhoppningsvis så har jag tillbaka både nyckar och iPod imorgon.

Var(är) så jävla irriterad, men drog ner på stan och käkade med Corinne. Vegetarisk pizza är så sjukt (!!) gott. Blev ännu bättre när jag kom hem och mina Never Shout Never skivor hade kommit. Så ni kan ju gissa vad jag har haft på repeat hela eftermiddagen.
(FÖRLÅT för bilden. Den är verkligen skit men orkar inte ta en ny. Fokus på fel ställe, bakgrunden är hemsk, ljuset är åt helvete och blogg.se förstör färgerna). Cheers!

Klockan är alltför mycket och jag borde sova för längesen. Kommer ångra det om några timmar; men väljer att strunta i det, så att jag slipper all skit det innebär. Sleep is for the weak.

Har ingen aning om varför jag ens började med det här inlägget eller vart jag vill komma med det. Någonting irrelevant att göra för att inte somna på störten? Har roat mig med att kolla på film (8 mile & Requiem for a dream) och har läst en hel del fanfictions. Det börjar ta slut på bra-fronten, illa. Vad ska jag nu göra med nätter som dessa?

Äntligen så är biljetter till Asking Alexandria köpta. Känns jävligt gött och jag är otroligt peppad på att få se dem. Har hört att dem är grymma live, och efter vad jag har sett på YouTube så är jag beredd att hålla med.

Förutom det så blir jag nästan lite äcklad över hur dålig min blogg har blivit. Att sitta och tjöta om min vardag känns inte som mig men det är ändå det jag sitter och gör. Känner för att radera skiten men vet att jag kommer ångra mig så fort jag får tillbaka min inspiration. Om den nu känner för att komma tillbaka. Den har varit borta såpass länge nu att det känns som att den aldrig kommer komma tillbaka. Borde kanske damma av kameran och fota eller öppna ett word dokument och försöka få ut någonting, men jag vet att det kommer sluta i skit och att jag bara blir mer irriterad.
Allting känns ju mycket bättre när skolan, nationella och gymnasieval flåsar en i nacken. Synd att man inte kan bojkotta hela skiten. Reckless & Relentless.

Det är någonting fruktansvärt fel med den här bilden. Och när jag trodde att saker inte kunde bli värre så lämnar Caleb Never Shout Never. Fan. Fan, fan, fan.

Flera dagar har gått på det nya året så det kanske är dags att jag slänger in ett ordentligt inlägg här. Ignorerar det faktum att jag är less på mer eller mindre allting just nu.

Som ni kanske märker så har jag bytt design. Blev så otroligt trött på den gamla, så jag gjorde en ny. En ljus för första gången. Är dock väldigt osäker på den, så vi får se om jag har kvar den eller inte. Och trots att jag knappt skriver om Tokio Hotel längre så kände jag att jag inte kunde svika dem, så självklart fick de vara min header igen.
Har egentligen ingenting att skriva. Ville bara slänga in ett irrelevant inlägg för att visa att jag lever.