your voice makes my heart skip beats,

so keep quiet before it quits on me.

"I used to know this boy. At one point I was pretty good friends with him, we drifted apart through the high school years. Anyway, that doesn’t matter. He spent about, what, 12 years of his life in some form of education. Anyway. It was at GCSE’s at our school. In his final days of his exams, he was hit by a car. Died instantly.
He worked and studied for 95% of his whole life. It’s not his fault. But he did. He studied and learned to get a “good future” and died before getting there. He is never going to see the world, he did so little to say he has been in the world for 16 years. That’s it. He’s gone. Over. I was told by one of his close friends he was saying a few days before he died: ‘I'll never die. I’m going to live forever’.
And thats just it. No one does, No one lives forever. In fact quite the opposite, our generation are expected to die before our parents. It's so hard to break the boundaries that society have put on us, but you have to. I know it's not hard to be scared about your future, you think you have to work non stop so you can live when your older. But fuck it.  
Your teenage years will be the best years of your life. So go live them. Road trips, making music, whatever. Just go do it. Don’t waste your time now for the future. Because it may never happen, you may be killed tomorrow.
I'm never going to live my life in the conventional form that is birth, school, college, work, marriage, the grave. Fuck it. This means stop putting shit off, get of the computer, and go make a unforgettable moment happen with your friends. Go get that feeling like when you’re in another country and the air is warm and you feel so different. " - Oliver Sykes.

En vecka kvar till Putte i Parken idag. Och imorgon spelar All Time Low, 30 seconds to Mars OCH Volbeat på Peace and love, och jag ska inte dit. Döda mig någon?

Idag har jag varit hemma hela dagen och mer eller mindre försökt överleva. Är sjukt varm och har ont i hela kroppen, speciellt i händerna. Är inte på världens bästa humör heller, så det kändes bäst att bara vara hemma istället för att sura med någon kompis. Imorgon ska jag i alla fall träffa Feffe och sen ska jag troligtvis sova med Corinne på kvällen, om det inte blir ändrade planer igen.

I know that goodbye means nothing at all. Comes back and begs me to catch him every time he falls.

Cross my heart. I don't want to die.
But heaven knows it seems like I try.
Lost in a labyrinth for weeks on end.
I live and learn from my mistakes, then forget them again.
Got a feeling in my stomach and it just won't quit.
It's subtle as a shotgun. Heavy as a brick.
Because I'm staring at the devil and the truth of it is,
he's a lot more familial than I'd care to admit.
If only I could focus, maybe if I could see.
If I didn't know any better I would say he looks just like me.

Det är så sjukt svårt att skriva om konserter och sådant, så ja, inlägget kommer antagligen bli ganska kort.

Måste börja med att säga att spelningen var helt underbar. All Time Low är ett grymt liveband, och så jävla grymma mot publiken och allting, så har du chansen att se dem, gör det. Det är den mest underbara spelningen jag har varit på i hela mitt liv.

De började spela Do you want me (dead?). Hade sinnessjuk ögonkontakt med Alex (hade det under flera tillfällen, men den första ögonkontakten är alltid den bästa) och Jack hoppade ner till publiken och jag var bara några centimter från att ta i honom. (Ursäkta min fina sångröst, mitt skrik och mitt hulkande gråt som är i videosarna, blame All Time Low).

Med take på att jag stod längst fram, och inte behövde lägga någon som helst uppmärksamhet på kameran, så lyckades jag få varenda låt på film (tryck på låtnamnet för att komma till mina videos).

Break your little heart

Damned if I do ya (Damned if I don't)

Eftersom att jag såg dem två dagar innan Jack fyllde år, så bestämde vi oss för att sjunga för honom (videon nedan).

Jasey Rae | Talking (Girls first kiss) | Six feet under the stars

Poppin' Champange | Lost in Stereo | Time-bomb

Med tanke på att de spelade till klockan ett, fast de bara skulle spela till kvart i, fick vi stressa som fasen för att hinna med bussen. Hann säga hejdå till Carrå och Pewz påvägen ut från tältet, innan jag och Corinne gick ut i regnet. Att gå hand i hand med sin bästakompis, gråtandes efter att ha sett ett av sina favoritband, kan vara en av de bästa känslorna i världen.

Jag och Corinne pallrade oss upp klockan fem på morgonen (trots att jag bara sovit i två timmar), och fixade oss. Mamma skjutsade in oss till stan, sen väntade vi på bussen. Själva bussresan var tråkig till en början, men efter ett tag så gick några sjukt roliga tjejer och killar på. Det var rätt underhållande att höra de prata, och de pratade lite med oss också. Vi fick en 45-minuters paus, då gick jag och Corinne in på statoil och lite sånt.

Bussen gick sönder efter ett tag, så vi fick vända en bit, och så fick vi vänta i en halvtimme medans de lagade bussen. Det gjorde väl inte oss så mycket, men vi kom en timma sent fram.

När vi väl kom dit bytte vi våra biljetter till armband och kollade igenom området där de sålde saker, innan vi ringde Zabina. Vi gick iväg och träffade henne och hennes kompisar. Vi pratade lite och gick runt, sen stack jag och Corinne och köpte All Time Low-tröjor. Vi sprang och bytte om, sen gick vi runt lite innan vi satte oss utan för Close-up scenen med Zabina och hennes kompisar. Vi pratade lite innan Carrå sa till Zabina att hon och Pewz hade kommit. Vi gick ner till entrén och träffade dem lite, sen stack jag och Corinne och köpte pepsi för 30 jäva spänn, sen satte vi oss innanför Close-up tältet.

Inte så långt efter det satte vi oss vid stängslet vid scenen, när Sum 41 spelade passade jag på att springa iväg att köpa någon form av mat, och kollade lite på dem när jag ändå gick förbi. Maten var svindyr, och han som sålde den skulle såklart flirta med mig och göra ett hjärta på den (kommer inte ihåg vad det var vi åt). Vi kollade på Millencollin, Bad Brains (då såg vi Rian bakom scenen!!!), något band jag inte kommer ihåg namnet på, och The Exploited (såg Rian då också!!). Vi stod sammanlagt i nio timmar och väntade på All Time Low vid scenen, det var helt hemskt, om jag får säga det själv. Dåliga band, varmt som fan, sjukt många moshpits, slag i huvudet, tryck och all sådan skit. Mellan varje band stack folk i alla fall, och det blev lite svalare och man kunde sätta sig ner. Det var i alla fall rätt mysigt, då de flesta som stod längst fram var All Time Low fans. Vi pratade med många, och det fick tiden att gå så sjukt mycket fortare. De nio timmarna gick rätt fort, och helt plötsigt gjorde de om scenen för All Time Low.

Skriver om sjävla spelningen i ett annat inlägg.

Ni anar inte hur fruktansvärt lycklig jag är över att kunna skriva det där.

Det är väl antagligen nu man ska släppa taget på riktigt. Sluta hoppas på att saker kan ändra sig och inse att det inte kommer bli så som jag vill ha det. Det jobbiga är att både du och jag vet att jag kommer springandes tillbaka till dig när du ber mig. Jag måste släppa taget, måste radera dig så gott som det går, men jag behöver dig för mycket. Jag är helt vilsen utan dig, men jag mår inte bra över det som du gör. Du krossar mig helt totalt, får mig sittandes i timmar med tårar rinnandes nedför mina kinder. Jag älskar dig. Jag älskar dig så fruktansvärt mycket. Men du förstår inte, du ser inte hur mycket du är för mig. Hur mycket jag behöver dig. Du ser mig bara som "den där" du kan göra vad du vill mot, men alltid kommer kunna lita på. Det här är inte bra för mig. Men jag kan inte släppa taget, även fast jag borde. Även fast jag vill.

Vad fan vore jag utan dina andetag?

Ändrade planer, jag är hemma igen.

All Time Low igår var helt underbart. Stod längst fram, hade ögonkontakt med Alex typ tusen gånger och med Jack typ tre. Fick Zacks och Alexs vatten på mig. Var bara några centimeter ifrån att ta i Jack. Förstörde nog mina videos med hulkande gråt, dock. Har ont i hela kroppen idag och kan knappt andas utan att dö lite halvt. Fast det är det totalt värt. Underbar spelning, och aldrig har mitt hjärta slagit på samma sätt som det gjorde inatt.

Åker iväg idag, och kommer inte hem förens runt den första. Kommer bara ha mitt internet i mobilen, men kan kanske blogga från den någongång. Uppdaterar om igår/inatt när jag kommer hem. Ska försöka att inte glömma bort för mycket innan dess.

Jag är så jävla nervös för imorgon att jag är på gränsen till tårar, haha. Att jag är så jävla irriterad och lyssnar på Therapy live gör ju inte saken bättre. Jag är nervös för bussresan, jag är nervös för biljett kontrollen och bytet till armbanden. Jag är nervös över att jag kanske träffar dem på festivalområdet och skämmer ut mig. Jag är nervös över att jag kanske inte ser ett piss när de spelar. Jag är nervös över hela jävla dagen imorgon. Precis som det ska vara dagen innan.

Idag har jag varit inne i stan och fixat det sista inför imorgon, fått ett psykbryt (allvarligt talat) på min tillfälliga mobil (sånt jävla psykbryt att jag funderar på att ta tillbaka min Sony Ericsson, även fast den bara funkar i fem minuter innan den dampar loss) och lyssnat på All Time Low. Har druckit kaffe i mängder också, för att lugna ner nerverna. Kanske inte det bästa, men det funkar i alla fall. Tschüss!

ÅH HERREGUD CORINNE FÅR ÅKA TILL WEST COAST RIOT OCH VI HAR KÖPT BUSSBILJETTERNA OCH ALLTING NU. OMG BARA TRE DAGAR KVAR. SNACKA OM ATT VARA UTE I SISTA MINUTEN MEN OMG. SKA SE ALL TIME LOW LIVE OM TRE DAGAR, ÅTTA TIMMAR OCH 25 MINUTER. HERREGUUUUUUD. OMG ♥

There are some days where I really feel like this could work, like you and I are finally gonna get it right. Then there are days like today, when you make me wanna tear my fucking hair out.

Dirty Work är tusen gånger bättre än vad jag vågat drömma om. Varje låt är helt perfekt, åh, god, älskar det. Finns ingen låt jag inte älskar. Hur fan lyckas dem? Oh my.. Nio dagar kvar.

Skola imorgon. Vill inte. Men, men, ingenting jobbigt direkt, har hål från bilden. Behöver säkert inte gå på elevensval heller. Sen är det ingen mer "vanlig" skoldag. Känns helt sjukt. Tiden går så fort. Det känns som om det var förra månaden jag och Ottilia köade till My Chemical Romance i minusgrader och två meter snö.

Har inte gjort någonting speciellt idag. Var ute och gick förut. Ibland är en lång prommenad och Kill Hannah allting jag behöver. Kill Hannah alltså, så sjukt fina.

Imorgon släpps Dirty Work. Äntligen kan jag lyssna på den och känna mig duktig för att jag inte lyssnade på den tidigare. Om tio dagar ser jag dem. Det kommer bli helt sjukt. Kan knapp vänta. Spelar ingen roll hur många gånger jag säger/tänker på/skriver det. Jag kan inte förstå att jag ska se All Time Low om tio dagar. Om tio dagar kommer de finnas framför mina ögon. Nej, det händer inte. Sånt händer bara inte mig. Sån tur har jag inte.

Jag orkar inte springa iväg från allting inatt. Inatt låter jag dem komma ikapp. Inatt låter jag dem vinna över mig. Inatt är jag svag.

/ To think I might not see those eyes makes it so hard not to cry. And as we say our long goodbye, I nearly do. /

I fredags var det utsparken. Det var sjukt kul. Längesen jag hade så kul. Igår tvingades jag gå upp tidigt för att åka till kolmården med mamma, Thessan, mormor, morfar och Moa. Trodde jag skulle dö. Så jävla varmt och jag var trött som in i helvete.

Idag då? Inte ett piss. Kunde inte vara med Corinne för att mamma är allmänt grinig. Har barit varit ensam med Cola, choklad, musik och mina tankar. Bra/dåligt/jag har inte en jävla aning. Ska fortsätta dagen i samma stil i alla fall. Ska gå ut sen, vet inte vart men det lär jag väl märka. Ska i alla fall tvinga mig själv att inte gå dit, även fast det troligtvis är dit mina ben kommer bära mig. Fuck this shit. Jag pallar inte. 

I'll stop the whole world from turning into a monster. ♥

Mitt liv är fullbordat.

Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte. Jag vill inte.