We all have our horrors and our demons to fight, but how can I win, when I'm paralyzed? They crawl up on my bed, wrap their fingers around my throat. | Don't go, I can't do this on my own. Save me from the ones that haunt me in the night, I can't live with myself, so stay with me tonight.

Sleep is for the weak. / DDW 2011.

Jag och Corinne gick upp vid fem, vi fixade oss och sånt innan vi drog till bussen. Vi sov hos hennes mormor i Södertälje. Hur som helst, vi tog bussen till Östertälje, och därifrån tog vi pendeltåget till Stockholm Central där vi mötte Sonny. Sen tog vi tunnelbanan till Gullmarsplan, och där ifrån gick vi till Fryshuset. Klockan var runt 7 när vi var där, och till vår lycka så var vi först i kön.


Efter ungefär en timme kom en annan tjej till kön. Vi pratade lite med henne och efter ett tag så kom det fler och fler. Fast de flesta kom bara en timme innan insläppet.
Vi gick iväg till turnébussarna och träffade ingen mindre än Jona. Han var helt sjukt snäll och gosig, haha. Som sagt så är skabbigheten på den här bilden oförlåtlig, men ändå.
Han signerade min biljett också. Hur som helst, det kändes som evigheter innan de äntligen släppte in. Insläppet var lite halvt kaos. Vi hade kört med nummer till 40 ungefär, och alla bara sket i det. Otroligt jobbigt och det var helt omöjligt att få kontroll över det. Vi kom in först i alla fall.
Vi tog platser längst fram i mitten såklart. Devil Drive och Darkest Hour spelade innan BMTH. Stod mest bara och diggade. Lite roligt att de spelade Tokio Hotel mellan de två banden. Välidgt.. passande. Not.
Hur som helst så kom BMTH ut. De öppnade med Diamonds Aren't Forever och som vanligt så gick Oli ner till publiken. Han ställde sig mitt framför oss. Haha, passade på att tafsa lite. Han råkade ställa sig på min arm så att han trillade ner för staketet och det såg sjukt kul ut. Fick hans arsle i huvudet när han publiksurfade också. Spelningen var helt sjukt bra, och jag förbannar mig själv för alla gånger jag har haft chansen att se dem men inte har tagit den.

Vi struntade i Machine Head efter. Vi blev överlyfta över staketet efter och gick ut. Köpte dricka, och drog till deras turnébussar igen. Den här gången träffade vi Matt. Fick bild och han signerade min biljett. (Åter igen - förlåt för skabbigheten).
En snubbe som jobbade där inne kom fram till mig och Corinne och berättade lite mumma om BMTH för oss. Lite roligt att bara vi vet om det. Fick reda på en rätt rolig sak om Oli också, som jag sen såg själv. Hur som helst. Oli var dum och gick bara förbi oss. Han var en aning full och låt oss säga att han hade sällskap.
Efter ett tag så kom mamma och Thessan och hämtade oss. Somnade efter ett tag i bilen. Sjukt nice spelning. Och jag kommer aldrig någonsin låta mig själv missa dem igen som jag har gjort förut. Lugnt en av de bästa dagarna i mitt liv. Topp 3 utan tvekan.

Skabbigheten på bilderna är oförlåtlig, men förlåt. Jona är världens trevligaste, och det satt ju inte helt fel att han svarade på mitt tweet också. Lugnt min nya favoritmedlem i BMTH efter igår.
"Come here for the snuggle"

Som ni säkert redan har hört så ställde Rihanna in. Förklarar mer om det sen.
MEN BMTH. Köade i 12 timmar. Kom längst fram. Träffade Jona innan konserten, fick en bild och han signerade min biljett. Konserten ägde. Började med att Oli ställde sig mitt framför mig. Passade på att tafsa lite. Sen ställde han sig på min arm så att han trillade ner. Fick hans arsle i huvudet när han publiksurfade och lite annat roligt. Efter spelningen drog vi ut och träffade Matt, fick en bild och han signerade min biljett. Och massor annat. Förklarar mer om det i ett annat inlägg, men sjukt bäst.

Bring Me The Horizon <3

3 dagar kvar ♥
Orkar inte att Oli är så sjukt snygg & Lee är så jävla gullig.

your voice makes my heart skip beats,

so keep quiet before it quits on me.

"I used to know this boy. At one point I was pretty good friends with him, we drifted apart through the high school years. Anyway, that doesn’t matter. He spent about, what, 12 years of his life in some form of education. Anyway. It was at GCSE’s at our school. In his final days of his exams, he was hit by a car. Died instantly.
He worked and studied for 95% of his whole life. It’s not his fault. But he did. He studied and learned to get a “good future” and died before getting there. He is never going to see the world, he did so little to say he has been in the world for 16 years. That’s it. He’s gone. Over. I was told by one of his close friends he was saying a few days before he died: ‘I'll never die. I’m going to live forever’.
And thats just it. No one does, No one lives forever. In fact quite the opposite, our generation are expected to die before our parents. It's so hard to break the boundaries that society have put on us, but you have to. I know it's not hard to be scared about your future, you think you have to work non stop so you can live when your older. But fuck it.  
Your teenage years will be the best years of your life. So go live them. Road trips, making music, whatever. Just go do it. Don’t waste your time now for the future. Because it may never happen, you may be killed tomorrow.
I'm never going to live my life in the conventional form that is birth, school, college, work, marriage, the grave. Fuck it. This means stop putting shit off, get of the computer, and go make a unforgettable moment happen with your friends. Go get that feeling like when you’re in another country and the air is warm and you feel so different. " - Oliver Sykes.

Cross my heart. I don't want to die.
But heaven knows it seems like I try.
Lost in a labyrinth for weeks on end.
I live and learn from my mistakes, then forget them again.
Got a feeling in my stomach and it just won't quit.
It's subtle as a shotgun. Heavy as a brick.
Because I'm staring at the devil and the truth of it is,
he's a lot more familial than I'd care to admit.
If only I could focus, maybe if I could see.
If I didn't know any better I would say he looks just like me.

get on your fucking knees and cry me a fucking river.

Ni anar inte hur fruktansvärt lycklig jag är över att kunna skriva det där.

 

 

Fina Bring me the horizon. Videon släpptes igår och jag har kollat på den om och om igen sen dess. Hur kunde jag låta mig själv missa chansen?