De 100 kronorna som fattas från mobilen är ingenting som svider när man får se det där leendet.
Grattis som fan!

Ulrik Munther är finare än det mesta.

Efter att jag köpt sallad från ICA och såndant så åkte vi till tågstationen. Vi hade ganska gott om tid på oss, så Corinne handlade på pressbyrån & vi gick för att värma oss och sådant. Sen satte vi oss och väntade på tåget ett par minuter. Väl på tåget så pratade vi och lyssnade på musik. En rolig och ganska mysig tågresa, trots att åka tåg inte är det bästa som finns i världen.
Väl framme på Stockholm Central gick vi till tunnelbanan och åkte till Gullmarsplan och gick igen om parken där som vanlig. Framme i kön fick vi nummer 22 & 23 som är lite halvdåligt. Men det spelade ju ändå ingen roll i slutändan. Vi satt i kön i någon timme innan vi gick till ICA för att Corinne skulle handla mat. Vi åt lite och gick då och då för att värma oss och gå på toaletten. Kollade lite på baksetmatchen som var där genom rutorna. Det blev bråk i kön pga. några respektlösa personer om inte kunde acceptera det faktum att det fanns kösystem, även fast de sjävla hade utnyttjat det. Hursomhelst, vi blev ganska bra kompisar med några av tjejerna som hjälpte oss att försvara de som höll i kösystemet. Det var otroligt segt att köa, men tillslut blev klockan 16.55, då jag skulle ringa Lisel. Hon släppte in mig och Corinne, och vi hälsade på Ulriks maneger, sen gick vi in och kollade på deras soundcheck. Det var bara jag och Corinne där, och de spelade ett par låtar. Det var som en privat spelning, eftersom jag knappats kan säga att det var några större fel. Föruom att Ulrik larvade sig och inte riktigt förstod vad bandet menade. Men det var kul och mysigt.
Sen släppte Lisel ut oss och alla i kön glodde som fan. Vi var lite halvtjuriga för att vi var tvugna att gå ut. Hur som helst så ringde hon efter ett par minuter igen och sa att vi fick gå in på meet&greet. Vi var kanske sju stycken där inte. Vi pratade med Ulrik, han signerade saker och vi tog bilder.
Vi behövde inte gå ut igen, och jag och Corinne var längst fram. Ulrik råkade så upp dörren på mig och lite annat trevligt. Vi blev insläppta och vi tog platser längst fram i mitten. Innan vi gick in så hörde vi hur de spelade Skrillex och annan grym musik. Men när de hade släppt in så tyckte de tydligen det var dags för Justin Bieber. Inte en låt, utan tre.
Hur som helst så var spelningen grym och Ulrik var superbäst och superfin som vanligt (klicka på låtnamnen för att komma till mina videos).
Moments ago | Heroes in defeat | Fake it | Boys don't cry | Life | Sticks and Stones

Orkar inte ladda upp fler blider.
Efter så var det signering, och vi fick stå i kö ett tag. Men han signerade i alla fall min biljett och sen så åkte vi hem. Sjukt grym kväll! Grattis i förskott världens bästa Corinne.

Väldigt sammandraget och odetaljerat inlägg då jag inte orkar skriva allting och mitt minne börjar svika lite.

Sånt här händer bara inte mig. Sån jävla tur har jag inte.

DÖÖÖÖÖÖÖ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! De har flyttat Ulriks konsert som skulle vara den 18 till den 3, OCH DÅ ÄR JAG PÅ BRING ME THE HORIZON SÅ KAN INTE GÅ!?! FAAAN. Blir så jävla arg. Jag som var så jävla pepp på att se honom en gång till iår. FAN DÖ JÄVLA ÄCKELSKIT. Jag ska fan se honom en gång till iår. Skiter fan i om jag måste åka aslångt. DÖÖÖÖÖ.

Pallrade mig upp från sängen klockan fem på morgonen. Fixade mig och allt sånt, och vid halv sju så hämtade vi upp Emilia hos henne och började resan mot Stockholm. Vi var framme i Kista vid klockan åtta, vi gick in i gallerian och såg att de höll på att ställa upp kvarallstaketen. Det var ganska många där redan, men vi ställde oss på andra raden, lite åt sidan. Mohombi kom och soundcheckade en sabbis. Det var någon sorts modevisning innan klockan blev elva och ingen mindre än Ana Gina kom ut på scenen och berättade lite om vad som skulle hända under dagen.
Ännu en timmas väntande innan fina Ulrik kom ut på scenen. Han var helt underbar, som vanligt. Jag vågar nog nästan säga att det här var den bästa Ulrik-spelningen jag har varit på. Trots att han var förkyld så ägde han scenen och var otroligt rolig, för att inte snacka om hur otroligt snygg han var!

Jag lyckades komma längst fram, och fick fram Emilia efter ett tag också. Lite väntande med olika modevisningar där fina Andreas Wijk gick. Lite mer väntan innan John och Edward ställde sig uppe vid glasfönstrerna och skapade mer eller mindre kaos nedanför. Efter ett tag kom de ut på scenen.
Efter deras spelning så skulle vi egentligen till deras signering. Men kön var så sjukt lång, så vi sket i det och drog ner mot tunnelbanan efter att vi hade köpt någon form av mat istället. Tjejen vi skulle åka med hade glömt bort oss, men nere vid stationen träffade vi några andra som skulle till Fryshuset som kunde hjälpa oss dit. Det slutade med att vi hade sjukt kul tillsammans med dem, och vi köade tillsammans och allt sånt.
Timmarna gick och det var dags för instäppet. Jag har aldrig varit med om ett så kaosartat insläpp. Jag fick verkligen panik och visste varken upp eller ner. Trappor som man skulle ner för, trodde jag skulle trilla ner och allt sådant. Och inte nog med det, efter att man väl hade kommit in till Fryshuset skulle man upp för massor trappor för att komma in till själv scenen och allting sånt. Det stod vakter och sa att man inte fick springa, men vid sådan kaos och den paniken kan man inte göra någonting annat än att ignorera dem.
Vi kom ganska bra till i alla fall, tredje raden. Efter ett tag in på konserten så hade jag lyckats kriga mig längst fram.
(Jag fick många bra bilder både i Kista och Fryshuset, men väljer att inte posta dem. Några av videosarna får ni se i alla fall. Klicka på låtnamnen för att gå till mina videos).
All the small things (Blink-182). | Lipstick. | Under pressure (Ice Ice baby). |

Techno girl. | Firework (Katy Perry). |
(Har fler videos på datorn, men vill behålla dem för mig själv.)
Mormor och morfar kom och hämtade oss dagen efter, och vi sov där innan vi stack till tåget dagen efter. Har väl inte så mycket mer att berätta, förutom att det var helt underbart.

Jag låter bilder och videos tala för sig själva. För det här var, helt ärligt, för fint för ord.

Skulle egentligen ha jobbat, men vaknade med feber så stannade hemma så jag kunde vila. Fick betalt ändå, så det var knappast någon förlust. Vi hämtade Feffe och allt det där, innan vi åkte till Linköping och kom bara en halvtimme innan det började. Vi lyckades komma längst fram och stod där i spöregnet. Ramsells spelade som vanligt, och det kände ganska roligt att tjejen som sjunger log och pekade på mig och Feffe, eftersom hon kände igen oss (och jag kan ju passa på att säga att hon inte var den enda som gjorde det under kvällen).
Efter ett tag så var det dags för Ulrik.

(Det var ju inte bara Ulrik som var där och spelade, men vi åkte för att se Ulrik, så ja)
Jag slutade jobba vid tre, så jag och mamma åkte och hämtade Feffe innan vi åkte hem till mig för att fixa oss, äta och sånt. Sen dunkade vi musik i bilen till Norrköping, kom dit typ 50 minuter innan det började. Jag och Feffe krigade in oss på andra raden, och mer eller mindre slogs om första raden hela tiden. Fan vad jag hatar personer som står långt fram och ska whina om att folk trängs/puttas osv. De sa till vakterna att vi hade slagit, sparkat och knuffat dem (vilket vi inte hade gjort) och vakten bara skrattade åt dem. Här med så tar han över platsen från vakten på MCR till min nya favoritvakt. Det stog några sjukt roliga killar bakom oss, så de gjorde oss lite glada i alla fall.

Jaja, efter ett tag så började det och finaste Ulrik var först ut (efter förbandet Ramsells, men de räknas väl inte direkt). Om du är smart så sänker du volymen.


Efter ett par sjukt grymma låtar av Ulrik kom fler artister. Vi såg Ulrik bakom scenen flera gånger under flera olika artister. Tyckte bara det var September som var värd egentligen. Sjukt drag var det i alla fall när hon körde, hon var också sist ut.