Efter att jag köpt sallad från ICA och såndant så åkte vi till tågstationen. Vi hade ganska gott om tid på oss, så Corinne handlade på pressbyrån & vi gick för att värma oss och sådant. Sen satte vi oss och väntade på tåget ett par minuter. Väl på tåget så pratade vi och lyssnade på musik. En rolig och ganska mysig tågresa, trots att åka tåg inte är det bästa som finns i världen.
Väl framme på Stockholm Central gick vi till tunnelbanan och åkte till Gullmarsplan och gick igen om parken där som vanlig. Framme i kön fick vi nummer 22 & 23 som är lite halvdåligt. Men det spelade ju ändå ingen roll i slutändan. Vi satt i kön i någon timme innan vi gick till ICA för att Corinne skulle handla mat. Vi åt lite och gick då och då för att värma oss och gå på toaletten. Kollade lite på baksetmatchen som var där genom rutorna. Det blev bråk i kön pga. några respektlösa personer om inte kunde acceptera det faktum att det fanns kösystem, även fast de sjävla hade utnyttjat det. Hursomhelst, vi blev ganska bra kompisar med några av tjejerna som hjälpte oss att försvara de som höll i kösystemet. Det var otroligt segt att köa, men tillslut blev klockan 16.55, då jag skulle ringa Lisel. Hon släppte in mig och Corinne, och vi hälsade på Ulriks maneger, sen gick vi in och kollade på deras soundcheck. Det var bara jag och Corinne där, och de spelade ett par låtar. Det var som en privat spelning, eftersom jag knappats kan säga att det var några större fel. Föruom att Ulrik larvade sig och inte riktigt förstod vad bandet menade. Men det var kul och mysigt.
Sen släppte Lisel ut oss och alla i kön glodde som fan. Vi var lite halvtjuriga för att vi var tvugna att gå ut. Hur som helst så ringde hon efter ett par minuter igen och sa att vi fick gå in på meet&greet. Vi var kanske sju stycken där inte. Vi pratade med Ulrik, han signerade saker och vi tog bilder.
Vi behövde inte gå ut igen, och jag och Corinne var längst fram. Ulrik råkade så upp dörren på mig och lite annat trevligt. Vi blev insläppta och vi tog platser längst fram i mitten. Innan vi gick in så hörde vi hur de spelade Skrillex och annan grym musik. Men när de hade släppt in så tyckte de tydligen det var dags för Justin Bieber. Inte en låt, utan tre.
Hur som helst så var spelningen grym och Ulrik var superbäst och superfin som vanligt (klicka på låtnamnen för att komma till mina videos).
Moments ago | Heroes in defeat | Fake it | Boys don't cry | Life | Sticks and Stones

Orkar inte ladda upp fler blider.
Efter så var det signering, och vi fick stå i kö ett tag. Men han signerade i alla fall min biljett och sen så åkte vi hem. Sjukt grym kväll! Grattis i förskott världens bästa Corinne.

Väldigt sammandraget och odetaljerat inlägg då jag inte orkar skriva allting och mitt minne börjar svika lite.

Det funkar rätt bra i skolan. Men så fort jag kommer hem och ser att det är någon som fattas och inte möter mig i dörren så bryter jag ihop. Jag bara gråter hela tiden. Trodde inte det kunde kännas så tomt. Trodde inte att hans frånvaro skulle lysa så starkt som det gör. Det gör så fruktansvärt ont. Så sjukt jävla ont. Det är ett stort hål och jag kan inte fylla det med någonting.
Älskade Ludvig. Tack för alla år. Jag har älskat dig ända sen första gången vi träffades och är glad över de åtta åren du bodde här. De åtta åren du var en del av familjen. Den del som nu är tom och ingen kommer kunna fylla. Att inte ha dig liggandes bredvid mammas säng. Att inte se dig komma springandes mot mig när mamma släpper ut hundarna när jag kommer hem. Att den ena matskålen står gömd i ett hörn, oanvänd. Din matskål.

På fredag ska vi sprida aska, din aska, på din favoritplats. Hur fan ska jag orka med det?

Äntligen.

Sju sanningar om dig själv:
- Jag är så otroligt missnöjd med mig själv som en människa kan bli. Självkritisk.
- Jag har ingen aning alls om vad jag vill göra med mitt liv.
- Jag är livrädd för att misslyckas.
- Jag kan inte försvara mig själv, även fast det ser ut så. Jag tar åt mig av vartenda litet ord jag för höra.
- Jag undviker att kolla mig själv i spegeln. Dels för att jag är helt paranoid och för att jag inte klarar av att möta mig själv.
- Jag säger hela tiden att jag måste ta tag i mitt liv (som är en stor jävla röra), men har aldrig ork till att göra det.
- Att komma hem idag och se att det fattas någon som möter mig i dörren var någonting av det jobbigaste jag har gjort.

Sex sanningar om hur du var som liten:
- Jag var väldigt duktig i skolan och låg nästan alltid före i ämnena.
- Jag var helt såld på Britney Spears & Beyoncé.
- Jag var väldigt envis, vilket jag är fortfarande, men det var mycket värre förr.
- Jag var väldigt social och var nästan aldrig ensam.
- Jag var otroligt mörkrädd.
- Jag trodde att så fort jag börjat högstadiet så skulle mitt liv vara helt underbart (haha).

Tre sanningar om mitt familjeliv:
- Mamma och pappa skiljde sig när jag var åtta/nio.
- Det var nästan aldrig lugnt och skönt hemma på helgerna. Mycket gick långt över gränsen.
- Jag har knappt någon kontakt alls med min pappa idag.

Tre sanningar om mitt kärleksliv:
- Jag har velat fram och tillbaka över samma idiot, som behandlar mig som skit, i mer än ett år.
- Jag har inte haft ett förhållande på snart två år. Och de jag har haft skulle jag inte klassa som seriösa.
- Jag har otroligt svårt för att bli kär & har nog aldrig varit det på riktigt.

Jag skulle offra min högra arm för att det här bara skulle vara en mardröm. Men det är ingen jävla mardröm och det gör ont. Så fruktansvärt jävla ont.

Precis som jag sa innan du tog ditt sista andetag... Jag älskar dig.

Om Alex planerar att vara sådär snygg i hela videon kan jag väl lika gärna börja gräva min grav nu med en gång.

Grattis. Hela 19 år. Herregud, haha. Det känns helt ärligt som om det var förra månaden jag såg Best Of Both Worlds på YouTube för första gången, även fast det var 2006. 14 år, så liten, så oerfaren, så rädd. Jag är så sjukt glad och stolt över att ha fått chansen att se henne växa upp & blivit det hon är idag. Jag kommer ihåg så mycket. Första gången jag såg henne på TV och hörde henne live. Hennes Sweet Sixteen. Min första poster. Första skivan. Första boken. Allting är som inbränt i mitt minne.
Min första riktiga musikaliska upplevelse och den första artisten jag någonsin faktiskt brydde mig om och kunde någonting om. Radiate love 11/23. Happy birthday Miley Ray Cyrus.

Här har vi ett exepel till varför jag älskar det här bandet så fruktansvärt mycket.

Sitter här och försöker plugga biologi, eftersom att jag har prov på torsdag. Samtidigt håller jag på att ladda upp videos och redigerar bilder från lördags.

Har absolut noll inspiration, och att sitta och skriva om mina dagar hela tiden börjar bli rätt tråkigt. Har flera gånger tänkt på att lägga ner bloggen. Ser ingen anledning till att ha kvar den längre. Vi får se hur det blir, men om den helt plötsligt är lösenordsskyddad så vet ni varför.

Sånt här händer bara inte mig. Sån jävla tur har jag inte.

Sleep is for the weak. / DDW 2011.

Han är bäst. Saknar All Time Low så sjukt jävla mycket att jag vill lägga mig ner på marken och dö lite halvt. Sommar och festivaler, tack!
Mitt rum är kaos och jag har ont i nacken. Precis som vanligt efter att Corinne har varit här. Men vi har haft sjukt kul, så det är det värt.
Måndag imorgon, vilket betyder ny vecka. Den här veckan kommer vara så jävla grym. Twiday på tisdag. Sitta inne i en biosalong till två på natten och sen vara i skolan dagen efter är ju inte helt fel. Sjukt värt. På lördag är det Ulrik i Stockholm & det kommer bli så sjukt underbart att äntligen få se honom igen. Fortfarande lite oklart på hur fasen vi ska ta oss upp dit, men vi får se hur det löser sig. Nu ska jag röja undan i mitt rum. Tjing!

Han såg de färska skärsåren. Hon hade gjort det igen fastän hon hade lovat sig själv att inte göra det. "Du behöver hjälp". Hon kunde inte ens titta på honom.
"Varför hjälper du inte mig då?"

Nobody wrote love on her arms.
11/11/11 - To write love on her arms day.
Tveka aldrig; HTTP://TWLOHA.COM.  Rescue is possible.

I'd travel around the world just to have you closer.

♥
Och ja, det är blankTV som har skrivit fel i låtnamnet och inte jag.

Tuffe aka. Fettokatten & Theodore. Drog till stan förut idag och köpte en liten sen present till mig. En ny kamera! Panasonic Lumix TZ20. Otroligt bra "konsertkamera" och det var väl det som lockade mig mest från början. Men den är skitbra överhuvudtaget. Bästa presenten för iår. Tack mamma!
Sitter i alla fall och snuvar och har mig. Borde egentligen plugga och massor annat, men mitt huvud är helt segt. Men ska ta mig igenom en del matte senare i alla fall. Hoppsan, klockan var visst redan över åtta..
En sjukt rolig sak hände förut idag & helgen kommer äga. + att det bara är några veckor kvar till jullov. Nejnej.. har absolut ingen betygsnojja... Och den är absolut inte större efter idag. Paramore har i alla fall räddat hela min vecka och har släppt en ny låt, Hello Cold World. Så sjukt bra. Tycker hela tanken med de nya låtarna & deras nya tatueringar är sjukt fint. Älskar Paramore och kommer inte sluta göra det i första taget. Saknar dem. PARAMORE IS STILL A BAND.

I feel happy, I feel sad, I feel like running through the walls. I'm overjoyed, I'm undecided, I don't know who I am. Well maybe I'm not perfect, at least I'm working on it.

Äntligen. Så jävla bäst!

Har två prov nästa vecka, och som pricket på i:et så har jag åkt på en hemsk förkylning. Borde egentligen plugga, städa mitt rum, kolla upp saker inför Ulrik och massor annat. Men istället sitter jag vid Tumblr och latar mig. Sov väldigt länge idag, så har ingen aning om hur jag kommer kunna somna ikväll. Men, ska spendera dagen med att dricka massor te och hoppas på att jag kan må litte bättre tills imorgon. Ikväll är det EMAs i alla fall så kommer sitta bänkad framför TV:n. Ska försöka ta mig an matteboken och tekninkboken nu. Tjing! #provsuger

Jag och Corinne gick upp vid fem, vi fixade oss och sånt innan vi drog till bussen. Vi sov hos hennes mormor i Södertälje. Hur som helst, vi tog bussen till Östertälje, och därifrån tog vi pendeltåget till Stockholm Central där vi mötte Sonny. Sen tog vi tunnelbanan till Gullmarsplan, och där ifrån gick vi till Fryshuset. Klockan var runt 7 när vi var där, och till vår lycka så var vi först i kön.


Efter ungefär en timme kom en annan tjej till kön. Vi pratade lite med henne och efter ett tag så kom det fler och fler. Fast de flesta kom bara en timme innan insläppet.
Vi gick iväg till turnébussarna och träffade ingen mindre än Jona. Han var helt sjukt snäll och gosig, haha. Som sagt så är skabbigheten på den här bilden oförlåtlig, men ändå.
Han signerade min biljett också. Hur som helst, det kändes som evigheter innan de äntligen släppte in. Insläppet var lite halvt kaos. Vi hade kört med nummer till 40 ungefär, och alla bara sket i det. Otroligt jobbigt och det var helt omöjligt att få kontroll över det. Vi kom in först i alla fall.
Vi tog platser längst fram i mitten såklart. Devil Drive och Darkest Hour spelade innan BMTH. Stod mest bara och diggade. Lite roligt att de spelade Tokio Hotel mellan de två banden. Välidgt.. passande. Not.
Hur som helst så kom BMTH ut. De öppnade med Diamonds Aren't Forever och som vanligt så gick Oli ner till publiken. Han ställde sig mitt framför oss. Haha, passade på att tafsa lite. Han råkade ställa sig på min arm så att han trillade ner för staketet och det såg sjukt kul ut. Fick hans arsle i huvudet när han publiksurfade också. Spelningen var helt sjukt bra, och jag förbannar mig själv för alla gånger jag har haft chansen att se dem men inte har tagit den.

Vi struntade i Machine Head efter. Vi blev överlyfta över staketet efter och gick ut. Köpte dricka, och drog till deras turnébussar igen. Den här gången träffade vi Matt. Fick bild och han signerade min biljett. (Åter igen - förlåt för skabbigheten).
En snubbe som jobbade där inne kom fram till mig och Corinne och berättade lite mumma om BMTH för oss. Lite roligt att bara vi vet om det. Fick reda på en rätt rolig sak om Oli också, som jag sen såg själv. Hur som helst. Oli var dum och gick bara förbi oss. Han var en aning full och låt oss säga att han hade sällskap.
Efter ett tag så kom mamma och Thessan och hämtade oss. Somnade efter ett tag i bilen. Sjukt nice spelning. Och jag kommer aldrig någonsin låta mig själv missa dem igen som jag har gjort förut. Lugnt en av de bästa dagarna i mitt liv. Topp 3 utan tvekan.

Skabbigheten på bilderna är oförlåtlig, men förlåt. Jona är världens trevligaste, och det satt ju inte helt fel att han svarade på mitt tweet också. Lugnt min nya favoritmedlem i BMTH efter igår.
"Come here for the snuggle"

Som ni säkert redan har hört så ställde Rihanna in. Förklarar mer om det sen.
MEN BMTH. Köade i 12 timmar. Kom längst fram. Träffade Jona innan konserten, fick en bild och han signerade min biljett. Konserten ägde. Började med att Oli ställde sig mitt framför mig. Passade på att tafsa lite. Sen ställde han sig på min arm så att han trillade ner. Fick hans arsle i huvudet när han publiksurfade och lite annat roligt. Efter spelningen drog vi ut och träffade Matt, fick en bild och han signerade min biljett. Och massor annat. Förklarar mer om det i ett annat inlägg, men sjukt bäst.

Bring Me The Horizon <3