Släpper taget nu. På riktigt.
Det är inte värt det.
Du är inte värd det.

We are an example of why not to fall in love.

Jag saknar allt.
Jag saknar sättet du fick mig att känna mig trasigare med varje ord du sa, men ändå så mycket starkare.
Jag saknar sättet du fick varje andetag att kännas tyngre, men ändå mer nödvändigt.
Jag saknar sättet du fick mig att vilja slå mig själv blodig, samtidigt som jag inte ville göra någonting hellre än att hålla om dig.
Jag saknar sättet du fick mig att hata dig & allting som du gjorde, samtidigt som jag ville ha dig så mycket att det gjorde ont.
Jag saknar dig och allting som vi gjorde tillsammans.
Jag saknar känslan av att alltid komma i andrahand.
Jag saknar allt.
Jag saknar dig.

They say that love is forever, your forever is all that I need.

You've got a mouth like a razor-blade. It cuts so deep.
So kiss my wrists, my neck and give me eternal sleep.

20 år.
Tack för allting. Verkligen, tack.
If I could, then I would, I'd go wherever you will go.

Vaknade vid nio någon gång och fixade mig och sånt innan jag drog mig mot stan för att köpa lite smått och gott. Mötte Ewelina vid hennes skola innan vi drog mot tågstationen där Corinne redan väntade. Vårt tåg gick vid tjugo över elva, så vi väntade ett tag innan tåget äntligen kom (kylan var hemsk). Tågresan var väl som en tågresa ska vara, långtråkig.

Vi drog från centralen till tunnelbanestationen, där någonting självklart skulle krångla. Det löste sig efter många om och men, och vi tog tåget mot Farsta Strand, hoppade av vid Gullmarsplan där Corinne och Ewe köpte kebab, medans jag fick nöja mig med pommes eftersom falafel inte lät så lockande. Vi drog till Fryshuset där vi träffade samma tjejer som vi träffade innan Bring Me The Horizon. Rätt nice. Vi fick nummer, 20, 21 & 23 vilket är rätt kasst om man jämför med vad jag har haft på tidigare konserter, men det spelade ingen roll i slutändan. Till vår lycka så hade dem flyttat kön (= alla satt i olika soffor) inomhus, så vi slapp frysa ihjäl iallafall. Vi snackade med några tjejer, drog till ICA, stalkade bussarna och lite sånt som man alltid gör innan vi gick ut två timmar innan insläppet, vi alla blev helt paranoida om att kön skulle spåra ut, så för att rädda våra platser så gick vi ut trots att det var lång tid kvar.

Insläppet var ganska kaos då dem flesta vägrade ställa sig i rätt ordning. Kön fick någon halvdan ordning, och jag, Corinne & Ewe stod mycket längre fram än vad vi egentligen skulle. Inte för att jag klagar. Slängde iväg mina grejer innan vi äntligen fick komma in. Gick in bara för att se att det var garderobstvång, jag lyckades smöra mig till att få det 4 kronor billigare, så när jag fått in min jacka så ställde jag mig längst fram, lite på sidan, men ändå nära mitten. Corinne och Ewelina var dock tvungna att springa till ICA och ta ut pengar då de inte hade några pengar alls, vilket resulterade i att jag stod längst fram helt ensam utan någon jag kände runt mig. Kul.

Chelsea Grin var först ut på scen, och dem var grymma. Har lyssnat på dem lite smått innan, men gillar dem mycket mer nu än innan jag sett dem. Efter dem var det dags för blessthefall, som var helt sjukt bra! Har inte lyssnat på dem så jättemycket innan, bara hört några låtar, men fan vad grymma dem är. "Nya" sångaren Beau är ju hur grym som helst. blessthefall är utan tvekan ett utav de bästa livebanden jag har sett. Det enda som var surt med hela spelningen var att det var sjukt många publiksurfare och att vakterna drog alla över mig. Fick x antal skrev i bakhuvudet och skor i nyllet.

Efter btf var det dags för Asking Alexandria. Hur grymma som helst! De verkade alla vara väldigt peppade och glada. Känns gött att alla tre banden sa att Stockholm var den bästa spelningen. Har aldrig varit med som så mycket tryck på en konsert förut. Men det var så värt det, och AA killed it från den sekunden de satte sina fötter på scenen tills den de steg av. (Random utvalda bilder)